Den förlorade samhörigheten

Dagens fråga:

Hur skulle du förbättra samhället?

Oj, det var ingen liten fråga. Hmm...

På en hel del sätt, men jag tror den övergripande förändringen handlar om något som det snuddades vid i gårdagens text, Den utrotningshotade handskakningen:

Samhörighet. 

Vi har blivit frånkopplade främlingar. Ironiskt med tanke på att vi nu för tiden har så många möjligheter att skapa kontakt. Vi kan resa på alla möjliga sätt, ett möte är bara en knapptryckning bort, vi har tillgång till all världens nyheter i realtid, ett meddelande skickas med ljusets hastighet...

Ändå är det som att varje ny möjlighet framåt är en ny skygglapp utåt sätt. Vi har blivit alienerade, vi har blivit utomjordingar – i dubbel mening. 

Det är inte bara med varandra vi tappat närheten. Vi har även förlorat kontakten med naturen och den jord vi vandrar på. Förr var Moder Jord en moder i verklig mening. Det fanns en tacksamhet och respekt för vad hon skänker oss. Numera behandlar vi henne som en trotsig tonåring, som tycker att mamma mest är i vägen. 

Ett samhälle med samhörighet, det önskar jag mig.