Vart tog tiden vägen?

Dagens teknik tillåter oss att spara tid.

Vi kan ta oss mellan platser snabbare, enklare och billigare. Vi kan ha möten utan att behöva lämna hemmet. Vi kan få matvarorna och till och med maträtterna hemlevererade. Vi kan lyssna på böcker och poddar i dubbla hastigheten, och vi kan skruva upp hastigheten på videor, filmer och teveserier. 

Vi har blivit otroligt snabb och effektiva!

Vi borde ju ha sjukt mycket tid över med alla dessa besparingar. Har vi det? Nej, tvärtom. Vi verkar inte ha tillräckligt med tid för någonting längre, i varje fall inte i den utsträckning det förtjänar.

Ju mer tid vi sparar på det ena, desto mer försöker vi dra ner på tiden för det andra. Det enda vi har tid att lägga den besparade tiden på är att försöka spara mer tid på annat håll. Det finns liksom inget slut...

När kommer vi känna oss nöjda? Svar: Aldrig. 

Vi är fast i en fix idé om att allt ska gå så snabbt som möjligt. Samtidigt som detta sker, så belönar vi oss aldrig med unna oss att njuta av den extra tiden. Likt en narkoman jagar efter nästa stil, jagar vi efter minuter och sekunder. Tick-tock, tick-tock...

Det har gått så långt så att pensionärer fått börja anlita hjälp för att hinna med allt på agendan. Det tycks inte finnas något slut på denna galenskap. Och frågan kvarstår utan något vettigt svar:

Vart tog tiden vägen?