Kör på!

Tror aldrig jag känt mig så tom på idéer inför att skriva som jag gör just nu. Har inget vettigt att säga och känner mig inte ett dugg sugen på att skriva.

Men jag gör ett försök...

Har tidigare skrivit en hel del om att skriva när inget finns att skriva, så att skriva om det känns inte aktuellt. Kom nu att tänka på en grej som jag nämnt tidigare, som ju faktiskt stämmer:

Man behöver inte, och kan inte, alltid känna sig supertaggad. Det säger sig självt. Men den känslan brukar ofta mynna ut i att man då avstår helt och hållet.

Där har vi en möjlighet att påverka...

Skit i att du inte är taggad. Kör ändå!

Skriv några rader, dra på dig löpskorna, bunkra upp bokföringen, hugg tag i hantlarna, svara på det där mejlet...

Tröskeln känns oövervinnerlig, men det är den inte. Det där motståndet släpper ganska snabbt när vi inte snöar in på gnällspiken i huvudet, som bara vill lägga sig i soffan och skita i allt.

En mening, fem solhälsningar, tio situps – eller vad det nu är vi drar oss för att göra – sen är vi igång. Vi är inne i flytet och det i sig gör att det flyter på ännu lättare.

Det är ett bombsäkert recept. Funkar varje gång.

Kör så det ryker! 💨